Idag snackade jag för första gången lite mer på allvar om hela utbytesstudent i USA grejen med mamma och pappa. De tycker också det verkar kul (De vet inte hur besatt jag är...) men grejen är att det kostar så jääävla mycket. Det kommer kosta ca 100 000:- med försäkringar, fickpengar och sånt också. Och det kan jag ju verkligen inte kräva att de ska betala för att liksom skicka iväg mig ett år. Visst jag skulle få det helt amazing i ett år men det enda för dom är att de får en unge mindre och blir av med 100 000... Och de sa liksom inte nej eller så men jag fick ändå känslan av det, och jag grät fan när jag kom in i mitt rum sen.
Förlåt att jag aldrig bloggar och när det väl händer är det om detta, men ni måste förstå att det här tar över hela mitt liv, det är det enda jag tänker på, det enda jag snackar om, det enda jag gör när jag har tid över är att sitta vid datorn och leta information + läsa bloggar av folk som är där som utbytesstudenter. Och inte bara när jag har tid över, jag tar mig tid till det. Idag tex, från att jag kom hem typ halv sju har jag suttit vid datorn och hållt på med det. Jag gjorde liksom hellre det än gick och träffade kompisar på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar